Hur i helvete

Jag är ju en av världens bästa tecknare av serier. Ta en sån folkkär gammal klassiker som Oh, George t ex. Den killen går hem i alla väder. Folk älskar hans tankar om livet och allt runt i kring. Sedan har vi ju dom här grottmänniskorna som uppfinner alla dessa verktyg som vi använder oss av än idag. Det är ju sånt folk vill läsa. Det ska vara lätt att ta till sig och man ska kunna relatera till det man ser. Liksom visst fan, så där är det ju!
Sedan har vi ju de där roliga Tompi och Limpan. Det är ju så jävla klockrent som det kan bli. De är ju varandras bollplank och det blir bara roligare och roligare för varje ruta. Sånt där måste man veta som tecknare. Man måste vara lite lättsam och ibland blanda in lite allvar. Big Bang-serien är ju en sån där allvarsam serie. Det är ju själva kärnan i alla frågor. Hur i helvete kom vi till? Var det så enkelt att det fanns inget och sedan small det till som ett bösskott och sedan bildades allt det här med månen och planeten jupiter och de här andra gamla klassikerna? Min teori är att universum är en liten liten burk. och den här burken står i ett hus som det bor en familj i. De vet inte om att vi finns i den här burken, men det händer att de går förbi den och undrar vad de har haft i burken tidigare. Nu ser den ut att vara tom fastän den innehåller allt det här. Därför kan det ju vara bra om vi på något sätt kan meddela dem om att vi bor i den, så de inte fyller den med något. Rätt vad det är så kanske de tänker att den där burken kan vi ju fylla med skruvar eller kanske några knappar eller annat som lätt försvinner om det ligger löst. Jag vet inte hur det ska lösas, men jag funderar på det. Hoppas kunna återkomma så fort jag kommit på något. Kanske kan vi sända ut ett litet skepp med något radiomeddelande till den här familjen. Men det är ju ett lock på burken så det kan bli svårt att komma ur. Vi får se. Något måste göras iallafall.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0